Kärlek, ja det känns som att det är det som snurrar för mesta dels runt i mitt huvud just nu. Vad är kärlek egentligen? Är det när du känner det där pirret i magen eller när du bara inte kan sluta titta på personen?
Hur vet jag om jag är kär då? Är det när jag blir knäsvag av hans doft eller när man blir sårad och gråter ett par nätter? Var jag kär då? Eller var det bara närheten jag behövde?
Usch så många frågor men inga svar.
Jag är rätt duktig på att gräva ner mig i frågor som dessa, vad gjorde jag för fel? Varför valde han henne? Ska jag försöka lite till eller låta det va? Jobbigt är också när i mitt fall man funderar på att träffa en kille och den största rädlsan är inte att jag är nervös utan det jobbigaste är att tänk om jag blir sårad?
Men jag är lika duktig på att borsta det från axeln och gå vidare. Jag måste säga att jag är glad över att jag har den familjen och de vännerna som har fått mig att bli den jag är idag. Men mest av allt måste jag nog tacka mig själv för att jag är så pass stark och självsäker i den person jag är att jag klarar mig igenom rätt jobbiga dagar ibland.
Jag är en stark tjej och även om vissa dagar kan va värda att brinna i helvetet så gör dom faktiskt att man uppskattar de andra dagarna något så otroligt mycket mer.
Livet är inte alltid lätt och kärleks problem är väl något av det jobbigaste som finns? Men ändå så är kärleken något av det bästa som finns vare sig det är till en pojkvän, familjemedlem eller en vän.
Sjukt vad krångligt det kan vara ibland!

Det är skönt att få ur sig sånna här saker ibland, helt plötsligt känns jag liksom lite lättare.